Har haft en rätt jobbig period efter pappas död. Den har påverkat mig långt mer än vad jag någonsin kunnat gissa på. Men jag är lyckligt lottad att ja har en sån fantastisk man. Inte allt för sällan kommer han hem med en bukett snittblommor. Varje dag kämpar vi tillsammans för att få vardagen att gå ihop. Han gör allt för att försöka förstå vad jag får gå igenom. Självklart måste detta vara jobbigt för honom, men jag vet att han älskar mig och skulle inte vilja leva ett annat liv.
Om det är nått vi är bra på så är det faktiskt att ta hand om varandra. Vi försöker ofta, även efter att tösen föddes att göra saker ensamma men också givetvis tillsammans som familj. Det är oftast inte några stora saker, jag tror att det är det lilla extra i vardagen som håller kärleken vid liv. Tex. när han jobbar eftermiddag så är jag ALLTID vaken när han kommer hem så vi hinner ses en liten stund och prata om dagen, han är så gullig så när han jobbar eftermiddag låter han mig få sova ut på förmiddagen. Varje lite extra tid som finns spenderar vi tillsammans. Jag älskar min man och älskar dessutom att umgås med honom, finns ingen annan människa på i denna värld som jag kan vara så mkt mig själv med som med honom.
Jag tycker att vi har det världsbäst tillsammans även fast vi har våra motgångar, men det är nog de som gör oss starkare. Skulle jag inte vara jag och leva i detta fantastiska förhållande så skulle jag vara avundsjuk på oss 
Man ska vara stolt över det man har och NEJ det är inte fel att skryta om det.
Det finns många par som vi känner / vet om som verkligen skulle behöva anamma lite efter oss. Ta hand om varandra och inte minst er själva. Som jag brukar säga, mår du inte själv bra så har du inte energi till att ge ordentligt med kärlek och omtanke till andra,,, DU bara DU är viktigast.
Till alla mina vänner som tycker att jag är en dålig vän, kan jag inte mer än be om ursäkt för att jag är dålig på att hålla kontakten. Jag gör mitt bästa, jag lovar jag tänker på er ofta. Men just nu har jag bara energi över till min lilla familj.
Kanske har jag prioriterat lite fel sista tiden, men jag är inte mer än människa. Kämpar varje dag med mig själv och min vardag, minsta lilla motgång eller kritik svider i hjärtat, just nu orkar jag bara omge mig med min familj där jag känner att jag FÅR vara mig själv.