Usch inatt va de jobbigt igen. Fast nu inatt ville hon bli tröstad, satt bredvid henne och strök henne på ryggen i 45min sen så försökte jag smyga å gå å läga mig igen men då blev hon helt hysterisk och otröstlig så de slutade i våran säng igen.
Läste igår kväll om nattskräck då en av mannens jobbarkompisar hade haft det problemet med ett av sina barn.
Såhär står det på internet om det:
Vad är nattskräck?
Nattskräck är en vanlig form av parasomni som drabbar 5-15% av barn mellan tre och sex års ålder, men som kan förekomma så tidigt som vid nio månaders ålder. Tekniskt sett orsakas det av partiellt uppvaknande från icke-REM-sömn, eller icke-drömsömn. Barnet som drabbas kan gny, snyfta, skrika, vara skräckslaget och kasta eller slå omkring sig. ”Barnet verkar ofta förvirrat”, säger Dr. Richard Ferber, författare till Solve Your Child’s Sleep Problems och det är vanligt att barnet ser vaket ut men ändå inte är nåbart.
Hur skiljer det sig från mardrömmar?
Mardrömmar inträffar under REM- eller drömsömn. Ett barn som haft en mardröm har vanligtvis en klar idé om vad det var som var otäckt, även om det kan vara svårt att uttrycka det för barn under två år. barnet kan vara rädd för att somna om och kommer ofta ihåg mardrömmen på morgonen. Barnet kommer vanligtvis inte ihåg nattskräck morgonen efteråt.
Hur länge pågår nattskräck?
En episod kan vara allt från 2-3 minuter till ungefär en halvtimme. Ett barn som har nattskräck kan inte lugnas. Det kan vara skrämmande för föräldrarna, eftersom det verkar som om försök att lugna och trösta inte har någon effekt alls.
Kan jag göra något?
Naturligtvis vill du försöka trösta ditt barn och det ska du göra, men det är inte allt. Eftersom barnet har ”fastnat” mellan två sömnfaser, kan du pröva att ge en flaska mjölk för att underlätta övergång till djupare sömn, eller ta upp barnet och gå till ett annat rum, vilket kan göra sömnen lättare.Du kan också försöka prata lugnande till barnet, eller sjunga om du brukar göra det och det har en lugnande effekt (även på dig själv!). Om inget fungerar, är det viktigt att komma ihåg att barnet faktiskt inte är vaket. Det är jobbigt att se sitt barn uppleva vad som ser ut som plågor, men det är mycket möjligt att ingen av dessa åtgärder hjälper och det är inte alls säkert att ditt barn ens märker din närvaro.
Hur kan jag förebygga mot det?
Det finns saker du kan göra för att förebygga mot nattskräck. Sådana sömnstörningar är vanligare hos barn som går till sängs upprörda eller övertrötta. Barn under ett års ålder behöver vanligtvis 13-14 timmar sömn per dygn, iinklusive två sömnstunder på dagen, medan större barn kanske sover 9-10 timmar per natt och en timme mitt på dagen. Låt ditt barn sova middag längre, eller sova längre på morgonen, eller lägg honom eller henne lite tidigare för att vara säker på att han eller hon får tillräckligt mycket sömn. Gör godnattrutinerna sköna och lugnande, med bad, vaggvisor, godnattsagor och massor av kramar och pussar.
Nattskräck tenderar att hända i början av natten, när ditt barn sovit 2-3 timmar och du kan också försöka förebygga genom att varsamt väcka ditt barn ungefär 15 minuter innan det vanligen börjar. Detta ändrar sömncykeln och brukar förhindra att barnet får nattskräck.
Ikväll tänkte vi prova lägga henne 1 timme tidigare och försöka väcka henne innan vi lägger oss så får vi se hur denna natten blir.
Detta har hållit på till och från att hon var ca 5mån, vi har hela tiden trott det berott på mardrömmar. De nätter som vi fått sova utan avbrott går nog att räkna på mina fingrar. Inte bara vi som föräldrar blir helt slut det verkar påverka T oxå för hon sover till 10 och 2 timmar senare sover hon igen. Ska bli intressant å se hur det kommer att fungera när hon ska gå på dagis på allvar om hon ska vara så trött.
Idag ska jag orka städa och göra iordning hela huset redo för visning som är söndag måndag. Jag hade verkligen sett fram emot att fixa å dona och göra fint. Men nu finns det ingen energi alls…………
Usch va ja gnäller, men de känns välbehövligt just nu. Glad iaf att ja har bloggen att gnälla ur mig på, där kan ju var och en välja om man vill läsa eller inte. Och jag behöver inte känna att jag besvärar nån med allt mitt gnäll.
På måndag börjar jag min praktik,,, ska bli så skönt att få vara lite Jennie några timmar om dagen och få göra sånt jag älskar och ger mig energi.
Du tror inte det kan ha att göra med att hon börjat dagis?? Wilhelmina blev precis likadan tills vi tog in henne i vårat rum så hon såg oss.
Jag tror att det är en form av separationsångest.